Peter Pan

I söndags var jag och såg Peter Pan, och alla har väl hört berättelsen om pojken som inte vill bli stor, och hans äventyr med barnen Darlings och striden med den ondskefulla Kapten Krok? På Kristianstads Teater har man chansen att få uppleva den igen, med lite gammalt, lite nytt, och massa underbar musik.

Den är baserad på en musikal som heter Peter Pan – A Musical Adventure, och jag hade aldrig hört talas om den här musikalen tidigare, vilket förvånade mig, med tanke på hur bra den, och låtarna, är. 

Peter Pan är en rolig, spännande familjemusikal, som får en att fundera över sitt eget liv och dödlighet; det här med att växa upp och bli äldre. Givetvis behöver man inte bli filosofisk för att man ser den, utan man kan välja att fokusera på sången, musiken, skratten. Det finns det gott om i den här musikalen.

Men musikalen skulle inte vara hälften så bra om man inte hade lyckats så bra med att hitta rätt skådespelare, jag tycker att alla i hela ensemblen var fantastiska, speciellt:

Erik Nielsen som spelar Peter Pan (är det jag har som bott under en sten, för hur kan jag aldrig ha hört talas om den här talangfulla killen tidigare?)

Fredrik Henriksson som spelar Kapten Kroks högra hand (haha, see what I did there?) Smee (som definitivt kammade hem flest skratt från publiken under kvällen).

Sallie Jönsson som Wendy Darling (Sallie har en röst som de flesta bara kan drömma om, åhhhh, hon sjunger så bra!).

Och kanske min personliga favorit, Amelie Haegman som Tingeling, hon gör ett fantastiskt jobb med att få fram fens alla känslor, utan att egentligen ha en enda replik.

Mitt enda minus är den inövade rikssvenskan, kom igen, får vi inte nog av den när vi ser på svenska tv-serier?

Jag älskar musikaler, och Peter Pan har numera en ny liten plats i mitt hjärta. Om du vill uppleva en magisk kväll, och lämna vuxenlivet ute i foajén för några timmar, så råder jag dig att köpa en biljett fort, för Peter Pan spelas bara fram till den 12 april på Kristianstads teater. Du kan biljettsidan genom att klicka på den här texten.

Bäst under kvällen: Flickan i raden framför oss som under det ganska sorgliga/vemodiga slutet vände sig till sin mamma och högt frågade "Varför?".

Sämst: Att jag hade en för liten handväska och fick bära runt på mitt program i handen. Mkt dåligt planerat från min sida.