Bokmässan 2015

Sitter just nu och tycker väldigt synd om mig själv, för jag har så ont i halsen att jag knappt kan svälja, och huvudvärken from hell. Blö. Aja, det var i alla fall bättre att det kom nu än att det skulle ha kommit under Bokmässan.

Dag ett av Bokmässan såg jag ut såhär.

Jag var och lyssnade på jag vet inte hur många seminarier, där vissa var mer intressanta än andra. T.ex. när Mia Öström och Klara Bjelkenäs pratade om Skuggsommar. Eller när Mats Strandberg blev intervjuad av Sara Bergmark Elfgren om sin nya bok Färjan (oerhört roligt att lyssna på, faktiskt, önskar lite att jag var kompis med dem). Och när Jenny Jägerfeld pratade med Malin Stehn om hennes nya bok Den här sommaren kan bli min död, som verkar vara en riktigt bra bok om ångest (hade jag inte spräckt min budget redan första dagen hade jag nog gått och köpt den). Här har ni lite bilder på det:

Mia Öström och Klara Bjelkenäs in action.

Jenny Jägerfeld och Malin Stehn.

Mest gled jag nog runt, faktiskt. Kollade på lite monterprogram (t.ex pratade Therése Granwald och Jonas Rasmussen om att vara författare samt lärare i skrivande, mycket intressant!) och lite andra grejer som hände på de olika scenerna. Det såg ut ungefär så här:

Hittade Babblarna-gosedjur och ville genast köpa dem till mina syskonbarn.
(Om ni inte vet vad Babblarna är, skatta er lyckliga.)

Jessica Schiefauer pratade om sin nya bok.

Och detta var en av böckerna som stod på min att-köpa-lista, så jag slog till.

Siri Pettersen, som skrivit Korpringarna, blev intervjuad av Tova Larsson.
Siri var en ren fröjd att lyssna på, så himla avslappnat och spontant.

Jag har faktiskt inte läst Odinsbarn sen tidigare, så nu köpte jag den!

Kaffe drack jag med. Det behövdes.

Och när man glider runt på mässan måste man ta en bild på mässgolvet. Det är obligatoriskt.

Jag träffade även David Lagercrantz, som var himla trevlig, faktiskt, och min mamma blev glad över att få ett signerat exemplar av Det som inte dödar oss.

När ens mamma ber en fixa Lagercrantz signatur, då gör man ju det.

Jag var även på några storseminarium (det vill säga, seminarium som är 45 minuter långa), Skräckens psykologi med Jenny Jägerfeld, Mats Strandberg, Jenny Milewski samt John Ajvide Lindqvist. Bra och roligt. Och Mats Strandberg avslöjade att ordvitsar är den humorform som psykopater uppskattar mest, det var ju spännande att få veta när man var i Göteborg. Det här seminariet kan ni faktiskt titta på hos UR, klicka här för att komma dit.

Tadaaaaa.

Det sista jag kollade på var faktiskt seminariet Hur mörkt får det bli? med Jessica Schiefauer, Lisa Bjärbo, Marta Söderberg och Salla Simukka och lyckligtvis kom de fram till att det faktiskt får bli hur mörkt som helst i ungdomsböcker. Hurra!

Mycket bra seminarium.

Det var den mässan! Eller nej, okej, det kommer nog ett inlägg på torsdag om vad jag egentligen köpte på mässan. För det blev en del böcker, kan man väl säga.

Tack och hej!

Back to business

Kom hem igår från Bokmässan och har troligtvis drabbats av en förkylning. Aja, bättre nu än att den skulle kommit under mässan.

Jag har manus att korra, texter att skriva, så hinner inte blogga om allt coolt jag gjort och köpt, men lovar att det kommer under veckan.

Här har ni en selfie på mig så länge, från lördagen, då det var sinnessjukt mycket människor överallt och jag satte mig på golvet mot en vägg för att få äta min lunch i lugn och ro.

Tack och hej så länge!

Statusuppdatering

Det här har jag hållit på med de senaste dagarna:

Att korrekturläsa manus, och skicka tillbaka dem. Älskar att korrläsa! Väntar fortfarande på ett manus som jag hoppas ska trilla ner i brevlådan imorgon. Innan jag åker till Göteborg.

GÖTEBORG. För på torsdag börjar Bokmässan, som jag givetvis ska gå på. Ska bo på hotell (ska bli sååå skööönt) och bara gå runt och prata med folk, lyssna på seminarier och köpa böcker.

Därför fortsätter det vara lite glest här, men nästa vecka ska jag försöka skriva ihop något om hur det gick till när jag blev antagen, för det känns som att det är dags nu?

Tack och hej och ha en bra BOKMÄSSA!

Unpopular opinions

Hittade den här hos Oarya och hurra, tänkte jag!


1. A Popular Book or series that you didn’t like.

Miss Peregrine's Home for Peculiar Children fattade jag aldrig grejen med. Var det en skräckbok som ville ha övernaturliga element, eller en fantasybok med skräckelement eller ... Äsch, nej, jag orkar inte.

2. A Popular Book or series that every one else seems to hate but you love.

Jag gillar faktiskt The Mortal Instruments? Den har typ en miljon flaws, men jag har läst de tre första böckerna och gillar att grotta ner mig i dem.

3. A Love Triangle where the main character ended up with the person you did NOT want them to end up with (warn ppl for spoilers) OR an OTP that you don’t like.

Jag hatar ALLA love triangles. Oftast slutar det alltid med att författaren inser "Åh nej, jag har skrivit två perfekta karaktärer som det är helt omöjligt för huvudkaraktären att välja mellan, så då får en av dem göra nåt asvidrigt, helt out of character, så att alla börjar hata hen". Love triangles borde begravas.

(Spoiler kommer nedanför, I guess.)

Men okej, jag hatar Peeta och Katniss.

4. A popular book Genre that you hardly reach for. 

Deckare. Jag håller på att läsa en deckare nu, och den är bra, men det tar sån tid när jag läser för jag är så himla ointresserad av den genren??? Så förlåt, alla deckare jag kommer läsa i framtiden.

5. A popular or beloved character that you do not like.

Peeta.

6. A popular author that you can’t seem to get into.

Ursula K. Le Guin. Jag har läst första boken i Övärlden och fattade verkligen inte grejen? När de släppte böckerna nu senast i pocket på svenska ville jag bara ha dem för att de var så fina, men jag hade aldrig tagit mig an att läsa dem ...

7. A popular book trope that you’re tired of seeing. (examples ”lost princess”, corrupt ruler, love triangles, etc.)

LOVE TRIANGLES. Och att alla beter sig som idioter för att "the plot demands it" (se min recension av The Knife of Never Letting Go för ytterligare exempel).

8. A popular series that you have no interest in reading.

Röd Drottning som alla verkar vara helt amazed av. Ploten låter verkligen som något jag redan läst? (Men det kommer säkert sluta med att jag läser den ändå, bara för att se what all the fuzz is about ...)

9. The saying goes ”The book is always better than the movie”, but what movie or T.V. show adaptation do you prefer more than the book?

Helt ärligt så tycker jag att Cirkeln-filmatiseringen är bättre än boken. Det var på grund av filmen jag läste ut de andra böckerna, för annars hade det nog tagit flera år innan jag gjort det. Jag tycker verkligen att boken är onödigt lång och omständlig, men i filmen har de bantat bort allt det.

Tack och hej!

The Knife of Never Letting Go

Från Goodreads.

I Prentisstown kan alla höra varandras tankar, och det är aldrig någonsin tyst. Det finns inget privatliv, inga hemligheter. Eller?

Todd är den siste pojken i Prentisstown, om en månad fyller han år och blir en man. Det är då han plötsligt springer på det. Komplett tystnad. Vilket inte borde vara möjligt. Men ganska snart inser Todd att Prentisstown har ljugit för honom, och han måste fly.

Jag har fruktansvärt splittrade känslor för den här boken. Den börjar fantastiskt, målar upp en världsbild som är både intressant och lätt att förstå, det hinner inte gå mer än femtio sidor innan ploten kommit igång och Todd flyr från Prentisstown. Det är ungefär där det börjar gå fel mellan mig och The Knife of Never Letting Go. 

Den här boken lider av en av de värsta plot devicen jag vet: att huvudkaraktären är completely in the dark about what's going on, när alla andra karaktärer uppenbarligen vet och säger "Om du bara visste, så ...", men sen vägrar de berätta vad huvudkaraktären skulle behöva veta (för att the plot demands it). Alla deras problem skulle lösas om de bara berättade grejer för Todd.

Plus att det ibland är lite väl mycket "Men tänk om han ljuger???" - NI KAN BOKSTAVLIGEN HÖRA VARANDRAS TANKAR. Förlåt, men jag behövde få det ur mig.

Men ja, jag har svårt för att sympatisera med de flesta av karaktärerna, och när jag väl fick veta vad det var som Todd inte fått veta (i hela boken ...) blev det snarare ett antiklimax, för jag hade i princip redan gissat mig till det.

Jag vet faktiskt inte om jag ska fortsätta med den här serien (för boken slutar med en cliffhanger, såklart), men jag gillar Patrick Ness (jag älskade A Monster Calls) och jag har bara hört bra saker om den här trilogin. Är det någon annan som läst alla böckerna, är det värt att fortsätta?

Tack och hej.

Det senaste jag skrev

Jag pratar ganska lite om skrivande här (tycker jag, i alla fall). Jag har tänkt försöka prata mer om det, men det har inte blivit av.

Det jag skriver på just nu (förutom Jag lever, tror jag, som jag ska börja jobba på med redaktör snart, tjoho!) är en ungdomsbok och jag försöker skriva den i korta scener som tillsammans bildar en längre historia. Jag skriver inte i kronologisk ordning, vilket jag alltid gjort förut, utan jag skriver scener när inspirationen tränger på (och även när den inte gör det, såklart) och just nu ligger de lite huller om buller i dokumentet. Vissa ligger i kronologisk ordning och vissa inte, och jag tänker att scenerna inte ska komma i kronologisk ordning när jag väl är klar. (Jag har en bild av hur jag kommer sitta på golvet med massa utklippta småscener framför mig, och försöka lägga dem i en vettig ordning.)

När jag skriver så försöker jag komma på olika småscener jag skulle kunna skriva om, till exempel scener i skolan, hur huvudkaraktären har det hemma och så vidare. Jag har använt mig jättemycket av "Skriv så hjärtat blöder", från Lo Söllgårds förlag, som är en kortlek med olika skrivövningar. Den är jättebra när man ska skriva korta scener, så det passar perfekt för mig. 

Jag tänkte lägga in ett litet smakprov på hur det kan se ut, och det här är bland det senaste jag skrev (och råkar också komma i kronologisk ordning).

Berättelsen handlar om Anna, vars pappa har blivit diagnostiserad med utmattningssyndrom, hennes morfar har fått en hjärnblödning för några månader sedan och tar upp det mesta av hennes mammas tid. Sedan börjar Mirjam i Annas klass och allting förändras.

Lilian frågar om vi vill komma på fest i helgen. Jag har inte blivit bjuden på fest på … väldigt länge.

Mirjam ser inte ens på mig innan hon säger:

”Klart vi kommer!”

Vi sitter i biblioteket, det är meningen att vi ska leta information i böckerna till nån värdelös uppgift som i det långa loppet inte betyder nånting.

”Hittar du nåt?” viskar Mirjam, för man måste viska i bibliotek, det är en outtalad lag.

”Nej”, säger jag i normal samtalston, bryter lagen, den outtalade. Som allt annat.

Jag känner att Mirjam ser på mig, att hon ger mig en av de där blickarna som kan se rakt genom en, men jag ser inte upp från mitt skrivblad.

”Vad är det med dig?” viskar hon igen, vägrar släppa, ska alltid veta, alltid komma in under huden på en. På mig. ”Är du sur över nåt?”

”Varför sa du att vi kommer på Lilians fest?” frågar jag och jag menade inte att säga det, jag menade att vara tyst, tyst, tyst.

”Vill du inte gå?” hon ser uppriktigt förvånad ut, hennes ögon stora, som uggleögon istället för rådjur,

Nej.

”Jag vet inte … Vi känner ju inte dom”, säger jag, kladdar i mitt block, vad som helst förutom att direkt möta Mirjams blick.

Mirjam säger inget på en stund.

”Nä, men det kan kanske bli roligt ändå?”

”Jo, visst”, och det låter ihåligt till och med i mina öron.

”Drick varannan vatten”, säger en röst i mitt huvud och jag tror snarare att jag dricker varje vatten.

Jag letar efter Mirjam när jag ser det. I en soffa, tätt hopslingrade. Jonte. Och mörkt hår och bruna rådjursögon.

Jag lyfter upp en öl som någon lämnat och halsar innehållet. Fem minuter senare måste jag kräkas.

”Visst var det kul på festen?” säger Mirjam i telefonen, Mirjams telefonröst.

”Jo, visst”, svarar jag.

Och det var det. Tack och hej.

Augusti i bilder

DET ÄR FORTFARANDE SOMMAR LALALALALA CAN'T HEAR YOU ... (Jag har svårt för höst, okej?)

Så här var mitt augusti:

Selfie.

Bwahahahahahaha, åh, Morris.

Jag vill att någon bygger en replica av Rivendell till mig med, okej?
Från Ready Player One.

Jag åt glass.

Läste The Raven Boys och blev kär.

Pratade med Teefury på Twitter.

Köpte de andra delarna i The Raven Cycle. They're so pretty.

Och sen läste jag dem. Hahaha, älskar Blue.

Råkade göra ett litet hjärta när jag skulle skriva å, tyckte det var himla fint.

Läste mer Raven Cycle.

Det här är en lampa!!! Vill ha.

Mina olika outfitsval till pressfotograferingen.
Blev ju nummer 3, för den tyckte alla (till och med min 2-åriga brorson).

Jahapp, och nu är det alltså september och snart är det oktober och jag ska gå i ide till maj nästa år. Tack och hej.

Kristianstads Bokfestival

Bokfestivalens affisch.

Idag börjar Kristianstads Bokfestival, typ det roligaste som händer på hela året i Kristianstad! (Nej, okej, det händer massa annat i Kristianstad också.)

Ni kan hitta hela programmet här, men jag tänkte tipsa om den punkt jag ser fram emot allra mest:

Elizabeth Wein 4 september, Kulturkvarteret Lilla salen, kl 15.30. Elizabeth Wein har bland annat skrivit Kodnamn Verity, som är SÅ HIMLA BRA, så klart jag måste gå och lyssna!

Och missa inte heller Bokborden på lördag, börjar kl 10, då kan man fynda massa bra böcker i stan!

P.S. Min gamla klasskamrat från Författarskolan Anna Karolina är med i författarstafetten imorgon, fredag, kl 17.45, då hon ska prata om sin nya roman Står dig ingen åter. Gå och lyssna, vettja! D.S.

Tack och hej.

Top Ten Tuesday

Tisdag igen och dags för The Broke and the Bookish's Top ten Tuesday!

Temat den här veckan är: Ten Characters You Just Didn't Click With

Roligt tema, vi kör!

• För någon vecka sedan hade Adam från The Raven Cycle varit självklar här, men han bättrade sig i Blue Lily, Lily Blue. Men han får stå här tills jag har läst sista boken, så får vi se om han slutar vara en gnällspik.

• Evanjalin från Ett folk utan land. Hade svårt för henne, bara.

• Alla karaktärer från Twilight.

• Adam (ha, I'm beginning to see a pattern ...) från Shatter Me. Typ det tråkigaste love interest någonsin?

• Alla karaktärer i mitten av The Knife of Never Letting Go, for reasons jag hade tänkt ta upp när jag skriver en recension om den.

• Amy från Gone Girl. Jag vet bara inte???

• Hanna och Jens från Vi måste sluta ses på det här sättet. Skäms lite över den här faktiskt, för jag tycker att boken är välskriven och så, men klickade verkligen inte alls med huvudkaraktärerna.

• Simon från The Mortal Instruments. Och när vi ändå håller på kan vi slänga in Jace också (tycker iofs att han blev bättre i City of Glass but it was too little too late).

• Faktum är, att när jag ändå är inne på det spåret, så kan jag dra till med Will från Clockwork Angel. Han är bara dryg.

Det var det, känns skönt att ha fått lätta sitt hjärta lite.