Röd som blod

Två recensioner på en vecka, vem är du ens Christine???

Från Goodreads.

Röd som blod handlar om Limikki, som är sjutton och bor i Tammerfors, i en egen lägenhet utan föräldrar och livet är helt okej. Tills hon en dag går in i skolans mörkrum och upptäcker att någon försökt tvätta sedlar där. Blodiga sedlar.
Limikki blir snabbt indragen i en härva av narkotikasmuggling och till och med mord ...

Alltså, jag är så arg på den här boken. Den borde vara fantastisk - Salla Simukka skriver jättebra, Limikki är som en blandning av Lisbeth Salander och Veronica Mars och den är faktiskt ganska spännande ibland. Men den ÄR INTE så fantastisk bra som den borde vara?!??

För det första, så är jag så ointresserad av berättelser om knarkuppgörelser, gäng och grov brottslighet, och det är ju inte bokens fel att det inte är min grej. Men att Limikki hittar 30 000 blodiga sedlar och inte går till polisen, utan tänker att hon typ själv ska behålla dem (speciellt när hon upptäckt att de är blodiga) är helt obegripligt för mig. Alltså, jag vill ju bli övertygad om varför Limikki inte går till polisen, men jag blir inte det. Faktum är att det är mycket som inte övertygad mig i den här boken.

Att Limikki skulle vara sjutton??? Jag läste henne som att hon var typ femton ett tag, och då gick det mycket bättre. Vissa av hennes inre monologer och förklaringar till hur hon tänker känns inte som en sjuttonårings tycker jag.

Och hela grejen med kopplingen till Snövit? Den är så krystad och känns som något som slängts in för att det är lite coolt. Och att Limikki sen har cirka noll koppling till sagan om Snövit hjälper ju inte heller.

Spoiler alert, läs inte det här stycket om du inte läst boken! Och att det i slutet känns som att det är värsta "big revealen" att Limikki blivit grovt mobbad som yngre? Det är ju så uppenbart genom hela boken att jag inte fattar varför det ska vara som ett "Tadaa - nu drar jag undan skynket och visar vad som döljer sig bakom det!"-ögonblick. Aarghh. Spolier slut.

Jag köper inte heller att Limikki lyckas fly från the bad guys typ tre gånger utan att (typ) bli skadad någon gång. Hon är liksom för bra, jag hinner aldrig ens bli nervös för hennes skull innan hon tar sig ur den kniviga situationen.

Nä, jag är så besviken. :( Sad face på den här boken, tyvärr.

Jag och min selfiekamera är inte nöjda.

Tack och hej.