Första meningen: "I had just come to accept that my life would be ordinary when extraordinary things began to happen."
Miss Peregrine's home for Peculiar children av Ransom Riggs (som jag hela tiden trodde var en kvinna, men som visade sig vara en man när jag väl orkade läsa på flikarna; hoppsan) handlar om Jacob, som är 16 och som lever ett helt normalt liv. Eller? När han var liten brukade hans farfar berätta om och visa fotografier på väldigt ovanliga barn; som kunde sväva, eller som var osynliga. Jacob förstod ganska snabbt att det var sagor och påhittade historier som hans farfar berättade om, men när hans farfar dör under mystiska omständigheter börjar Jacob förstå att det kanske finns någon sanning i hans farfars berättelser... för att få reda på sanningen åker Jacob till en liten ö utanför Wales och ja, det är där de riktigt underliga sakerna börjar hända.
Jag blev riktigt sugen på att läsa den här boken när Tonårsboken lade ut boktrailern ovan, på sin blogg. Så, när jag var på biblioteket och de hade den kunde jag ju inte låta bli (trots att jag då redan hade lånat nio böcker...). Men ärligt talat så tycker jag att boken är ganska ojämn.
Det börjar bra; nej, det börjar nästan helt fantastiskt. Riggs kan det där med att skriva så att man blir riktigt rädd. Sedan börjar han blanda in någon form av magi, som inte är riktigt magi, och tidsresande och... det är där han tappar mig. Det är helt enkelt inte lika bra, och inte tillräckligt övertygande. Lite senare i boken kommer det ett stycke där Jacob och hans vänner blir jagade och då blir det sådär ruskigt bra igen. Hjärtat sitter någonstans i halsgropen och jag, som låg i min säng, kände nästa för att rusa upp och springa iväg och gömma mig.
Jag vet inte om det är för att jag kanske förväntade mig att det skulle vara mer av en spök/skräck-historia, eller om det bara är så att Riggs helt enkelt skriver bättre när det handlar om just det.
Men, ja, den slutar väldigt mycket med "Det kommer komma en tvåa" (det hoppas jag i alla fall att det gör, jag har faktiskt inte undersökt saken närmare), men jag hoppas att hela tidsresandet blir bättre förklarat då. Absolut värd att läsas, men tyvärr inte lika bra som jag hade förväntat mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar