Så här kände jag efteråt:
Jag hade ju läst om Kristian Gidlund innan jag läste boken. Om hans sjukdom, hans kamp mot den, hans blogg, hur hans ord hjälpt andra människor. Men det var inte förrän jag såg Jill Johnsons program Jills Veranda, där han var gäst, som jag "upptäckte" honom.
Det är svårt att skriva om boken, om hans texter, men om det är något jag kan säga, så är det: Läs den. Du kommer gråta, skratta, men framför allt kommer du känna dig inspirerad. Till att älska, våga, att vara kreativ.
I ett kapitel berättar Gidlund om en kvinna som ser honom på en buss, och precis innan hon ska gå av säger hon "Du gör världen till en vackrare plats." Och, ja, det ser lite vackrare ut där ute.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar