Return to magic. Return to hope. Return to Narnia." Ganska catchy reklamphrase, va? Tyvärr blir det inte så mycket filmmagi (höhö), men det är, ärligt talat, inte filmens fel. Den tredje boken har inget stort krig som måste utkämpas, eller ens en ordentlig bad guy, utan den är mer som en reseberättelse och det märks att storyn är ganska tunn.
Men det är absolut inget fel på filmen. Georgie Henley (Lucy) är lika bra som hon varit i de andra filmerna och Will Poultes (Eustace) är exakt så där dryg som han först är i böckerna. Det som stör mig mest är att Ben Barnes's Caspian, som hade en väldigt märkbar brytning när han först dök upp i den andra filmen, helt plötsligt talar perfekt brittisk engelska. WTF? Har han på tre år som Narnias kung glömt bort hur han talade innan, eller? Skulle inte tro det. Ärligt talat så blir det bara fånigt att han plötsligt inte har någon brytning längre; jag stör mig på när man ändrar sådana grejer för det förstör continuityn.
Bortsett från den kanske lite tunna storyn och Caspians plötsliga brittiska engelska, så är Voyage of the Dawn Treader en väldigt vacker film. I 3D blev det extra tydligt, med vatten som såg ut att skvätta rakt upp i ansiktet.
Men, ja, jag hoppas lite att det här är den sista filmen, för Silvertronen är inte en speciellt rolig bok (och Pevensies är inte med längre, och jag har alltid tyckt att de är halva anledningen till att de första böckerna är så bra) och i Den sista striden flippar handlingen verkligen totalt; det går inte att göra de till en barnfilm och förklara varför vissa får följa med till paradiset och varför vissa måste stanna och gå under.
Nej, jag gillar Narnia, men de sista böckerna handlar mer om domedagen än om magi och hopp.
Om jag hade några stjärnor (eller båtar, som hade passat bättre att ge ut till den här) att ge ut så hade jag gett Voyage of the Dawn Treader 3 båtar, för den var faktiskt i toppklass visuellt och den hade ändå den där mysiga Narnia-känslan och det är inte filmens fel att boken är som den är.
Men det är absolut inget fel på filmen. Georgie Henley (Lucy) är lika bra som hon varit i de andra filmerna och Will Poultes (Eustace) är exakt så där dryg som han först är i böckerna. Det som stör mig mest är att Ben Barnes's Caspian, som hade en väldigt märkbar brytning när han först dök upp i den andra filmen, helt plötsligt talar perfekt brittisk engelska. WTF? Har han på tre år som Narnias kung glömt bort hur han talade innan, eller? Skulle inte tro det. Ärligt talat så blir det bara fånigt att han plötsligt inte har någon brytning längre; jag stör mig på när man ändrar sådana grejer för det förstör continuityn.
Bortsett från den kanske lite tunna storyn och Caspians plötsliga brittiska engelska, så är Voyage of the Dawn Treader en väldigt vacker film. I 3D blev det extra tydligt, med vatten som såg ut att skvätta rakt upp i ansiktet.
Men, ja, jag hoppas lite att det här är den sista filmen, för Silvertronen är inte en speciellt rolig bok (och Pevensies är inte med längre, och jag har alltid tyckt att de är halva anledningen till att de första böckerna är så bra) och i Den sista striden flippar handlingen verkligen totalt; det går inte att göra de till en barnfilm och förklara varför vissa får följa med till paradiset och varför vissa måste stanna och gå under.
Nej, jag gillar Narnia, men de sista böckerna handlar mer om domedagen än om magi och hopp.
Om jag hade några stjärnor (eller båtar, som hade passat bättre att ge ut till den här) att ge ut så hade jag gett Voyage of the Dawn Treader 3 båtar, för den var faktiskt i toppklass visuellt och den hade ändå den där mysiga Narnia-känslan och det är inte filmens fel att boken är som den är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar