3-saker listan

Jahapp, hittade en till lista hos Flora, så here goes ...

3 saker jag ser fram emot
:

• Att Jag lever, tror jag ska finnas i bokhandeln, så alla äntligen kan få ta del av den!
• BRUCE SPRINGSTEEN I GÖTEBORG 25 JUNI!!!!!
• The Raven King av Maggie Stiefvater!

3 saker jag är rädd för:

• Att folk inte ska gilla min bok, har haft seriös ångest över det.
• Spindlar.
• Att jag inte kommer få biljetter till Bruce den 25 juni :(

3 saker jag borde
:

• Planera min releasefest.
• Jobba.
• Sluta oroa mig över onödiga saker.

3 saker jag kan
:

• Skriva.
• Sjunga med munnen stängd.
• Nämna alla All-Stars och New-Stars från Sasuke.

3 saker jag inte kan
:

• Prata spanska
• Spela instrument
• Åka skridskor.

3 saker jag blir lugn av
:

• Lediga dagar.
• Tv-serier.
• Att kramas med mina syskonbarn (cheesy, men sant).

3 saker jag blir stressad av
:

• Allt?
• Att behöva ringa människor jag inte känner.
• Åka tåg med massa människor.

3 saker jag ska göra i helgen
:

• Träffa kompis, dricka kaffe och ventilera om våra liv.
• Åka till Ikea i Älhult, untz untz.
• Kolla på Melodifestivalen.

3 saker jag har gjort den senaste veckan
:

• Druckit kaffe.
• Åkt en jäkla massa tåg.
• Gråtit.

Det var det, tack och hej för den här gången!

Bokbloggsjerka

Jag är lite sen på jerkan den här veckan, men jag tänkte ändå ta mig an veckans fråga, som kommer från Sanna: Har du någon riktigt nördig, udda eller till och med pinsam bok i hyllan (enligt dina egna kriterier, min anm.)?

Haha, ja, jag har troligtvis jättemånga. Här är tre, som jag grävde fram:

En bok (fotobok, tror jag?) om människor från Asbury Park, som på något sätt träffat eller känt Bruce Springsteen. Lite udda, men ger en himla fin bild av Springsteen. (Spana in det snygga täcket med Mulan i bakgrunden!)

En bok som jag troligtvis fått någon gång efter att Harry Potter blev en stor grej och min högsta önskan var att gå på Hogwarts. (Kan vara så att jag provat på vissa grejer i boken. Kanske.)

En bok om manga och anime, SUPERFIN, som jag fick i present av mina kompisar. Troligtvis ganska nördig (jag har faktiskt inte läst den, bara bläddrat igenom den ...)!

Ja, det var några av dem. Kort och koncist svar (om jag får säga det själv) den här gången! 

Tack och hej.

Vintertrött

Det blir inte så mycket fokus här, det är alldeles för mycket att göra. Jobb, bok som ska redigeras, uppsats som ska skrivas, vänner och familj som jag måste träffa för att behålla förståndet.

Exempelvis ska det nu skrivas en låttext till skolan, hur tusan gör man det? Sitter här och lyssnar på instrumentala versionerna av låtarna vi fått och förstår inte alls hur folk gör ... varför är man inte Bruce Springsteen? Eller Oskar Linnros.

Tack och hej.

Musik

Dessa två låtar har spelats nonstop det senaste dygnet:





Bruce Springsteen – Dream Baby Dream - Det finns ingen som gör det som Bruce.

Nu ska jag återgå till att vara arg över att någon har snott min tvättid (IGEN).

Tack och hej.

Springsteen & I

22 juli släpps en dokumentär om Bruce Springsteen och hans musik, vad den betytt för hans fans och människor runt om i världen.

Här är trailern:

Jag antar att den inte kommer släppas i Sverige, men man, I want to watch that. 

Ni kan läsa mer om filmen här.

Tack och hej.

We take care of our own

Att vara på konsert är en konstig upplevelse. Man kan hata alla tio minuter innan, känna sig extremt svensk när man tänker "Måste hen stå så jäkla nära?" eller sucka över att det kommer en jätte och tycker att den bästa platsen som finns är den precis framför en.

Men sen drar det igång och det bästa sättet att beskriva det på är nog att det är som ett väckelsemöte. Det står en person på scenen, och när hen ber alla att ställa sig upp och dansa, så ställer sig alla upp och gör det. När hen visslar ett solo tystnar alla 55000 människor och applåderar unisont, för att vi är genuint lyckliga över att få höra vår idol sjunga.

Det börjar kännas löjligt att skriva nåt vettigt om Bruce Springsteens konserter. Det går bara inte. Jag fattar inte hur han gör, var energin, lusten, tron kommer ifrån. Det jag vet är att han får mig att tro. Att hard times come, and hard times go. Att vi kan leva i en värld där vi take care of our own, och att det innefattar alla människor.

Tack Bruce Springsteen, för att du skriver musik som man kan känna igen sig i, oavsett ålder. Och tack för att du får mig att vilja bli, och vara, bättre.

Bäst: Bruce spelade hela Born to run skivan - från början till slut. Och att han spelade Land of hope and dreams.
Sämst: Att det inte gick att ta sig från Friends Arena efter konsertens slut.

Bruuuuuuuuuce!

Idag är det BRUCE! 

Tack och hej.

Springsteen

Gissa vem som precis lyckades beställa ståplatsbiljetter till Springsteen & The E-Street Band nästa sommar?

Just det, jag! :D

Nu ska jag gå och fira!

"To stand shoulder to shoulder, and heart to heart"

Jag brukar tänka att det finns två personer som jag verkligen ser upp till och som inspirerar mig, "hjältar", om man så vill. Den ena är Nelson Mandela, och den andra är Bruce Springsteen.

Det är inte bara Springsteens musik jag älskar, utan det faktum att han engagerar sig politiskt, för demokrati, mänskliga rättigheter och att han genuint verkar bry sig om sina medmänniskor. Jag ser upp till honom inte bara som musiker, utan som människa. Han, och hans musik, inspirerar mig till att vilja hjälpa och att bli en bättre människa.

Springsteen och E Street Band live är ren eufori. Det handlar om drömmar, drömmar som kanske gått i kras, att vilja fly, att vilja hitta hem, att dela livet med någon, att vilja hjälpa, om att våga hoppas om en bättre framtid.

I fredags fanns det en svacka i mitten av konserten, ett par låtar som inte tillhör de bästa, men de spelade "My City of Ruins", som är en av mina absoluta favoritlåtar. Helt plötsligt under låten fann jag mig med tårarna rinnande, och jag vet knappt ens själv var alla känslorna kom ifrån. Men det var magiskt.

Man kan alltid prata om låtarna som man hade hoppats på att få höra ("Land of Hope and Dreams" i mitt fall), men jag har under mina snart 22 år här på jorden hunnit se Springsteen och E Street Band tre gånger, så förhoppningsvis kommer det fler chanser. Men en sak är säker, och det är att ingen ger konserter som Springsteen.

Göteborg

"Clarence doesn't leave the E Street Band
when he dies. He leaves when we die."

Igår kom jag hem, efter några härliga dagar i Göteborg. Spenderade tisdagen och onsdag förmiddag med Emmy, gick till Myrorna och Stadsmissionen och hittade även en skivbutik där jag passade på att köpa Springsteens senaste skiva. Blev alldeles tårögd när jag läste texten som Bossen skrivit i CD-konvolutet, om Clarence, The Big Man, som gick bort förra året. 

Jag har även hunnit med att kolla på The Dark Knight Rises, som var bra, men lite ojämn. Får se om jag orkar skriva något längre om den. Något som däremot kommer komma är givetvis en text om Springsteens konsert i fredags, som jag var på med Ellen och Trams! Önskar lite att jag hade varit där igår också, det verkar som att det var en helt fantastisk kväll...

Självklart gick vi även på Liseberg och jag åkte AtmosFear! Jag som är livrädd för höjder och aldrig har åkt Fritt Fall ens... Är mycket stolt över mig själv.

Mmmm, sockervadd :D

Det har varit en bra vecka, helt enkelt :D

Tack och hej!

We shall overcome

Ibland kan jag tappa tron på mänskligheten, som efter dödsskjutningarna i Aurora, och alla människor, som istället för att diskutera det verkliga problemet (vapenlagarna) pratar om till exempel "Förbannelsen över Nolans Batman-trilogi (ja, Aftonbladet, jag menar er). Men ibland, som när jag läser vad Jason Alexander skrivit, eller alla reaktionerna på tumblr, så känner jag att det kanske ändå finns hopp. 


Idag ska jag spendera dagen med min familj, innan jag åker till Göteborg imorgon för att umgås med vänner och se Bruce Springsteen på fredag. Och speaking of Springsteen...

Tack och hej.

Darkness on the edge of town

"Everybody's got a secret Sonny

Something that they just can't face

Some folks spend their whole lives trying to keep it

They carry it with them every step that they take

Till some day they just cut it loose

Cut it loose or let it drag 'em down

Where no one asks any questions

Or looks too long in your face

In the darkness on the edge of town"

- Darkness on the Edge of Town, Bruce Springsteen


Ja, ibland behöver man bara lite Bruce.


Tack och hej.

Clarence Clemons

The Big Man har gått bort. RIP :(

Bruce Springsteen & The E Street Band – Night

Lista

Jag har en recension på Skönheten & Odjuret som ligger och väntar, men tills jag orkar skriva in den på datorn får ni roa er med den här listan som jag snodde från Ellen, som i sin tur snodde den av Hanna :P Enjoy!

Mat

Ha, lättaste ever! Pannkakor, såklart! :D Jag skulle nog kunna äta pannkakor till frukost, lunch och middag! Hmmm... CHALLENGE ACCEPTED!

Dryck

Mjölk :D

Stad

Jag älskar en massa städer, ju! London, Stockholm, Malmö... Ja, ibland till och med K-stad :') Men min favorit... Kan jag inte få säga att alla är det? XP

Artist

Det finns egentligen bara en artist som förtjänar att få bli kallad min favorit och det är, utan tvekan, Bruce, 'The Boss', Springsteen.

(Jag vill gärna säga Oskar Linnros också, men han kan få vara min svenska favorit!)

Låt

GUD, jag har nog spenderat hela mitt liv med att försöka bestämma mig, men rent genuint så tycker jag att För dig av Lars Winnerbäck är en otroligt vacker låt, men annars är Iris av Goo Goo Dolls och Born to run av Bruce två andra favoriter som kan vara med och tävla om titeln.

Klädesplagg

Jag har jättemånga snygga kläder, men den här fina Bruce-tröjan har en speciell plats i mitt hjärta :')

Skor

Definitivt de här :D

Stilikon

Jag har ingen direkt stilikon... Jag ser kläder som jag är snygga och sen försöker jag blanda dem med varandra. Det brukar, tyvärr, fungera sådär XP Önskar att jag hade en stylist som kunde göra det åt mig!

Bok

Är det någon som blir förvånad om jag säger HP?

TV-serie

Supernatural skulle jag nog säga ifall jag inte tänkte efter, men annars skulle Buffy nog vinna!

Film

Jag älskar så oerhört många filmer, men när jag bara får välja en så brukar jag säga Dark Knight :D

Tack och hej!

"Hard times come again no more"

Så, nu är jag hemma igen efter att ha tillbringat fyra dar hos Ellen. Vi såg Springsteen, och det var LEGENDARY, och jag skrev ett fint litet blogginlägg på tåget när jag hade tråkigt (och tanterna runtomkring mig verkade irritera sig på att jag reste mig upp lite då och då, så att de var tvugna att flytta på sig). Så ni får läsa det, helt enkelt.
Som sagt, Springsteen var legendary (som Barney skulle ha sagt). Trots att de började ungefär 40 minuter efter utsatt tid, och trots att det regnade konstant, så kan det här ha varit den bästa konsert jag någonsin har varit på. Jag försökte jämföra den med Ullevi förra året, men insåg att det inte gick, då den här kvällen lika gärna kunde ha varit en fortsättning på 4 juli 2008. Han skulle alltså ha kunnat stå där och spela i sex timmar, utan att jag skulle ha tröttnat.
Han spelade klassikerna och även några nya låtar plus några gamla som jag inte kunde. Han är den ende artist jag vet som tar upp önskemål från publiken under konserten och sedan bara spelar dem. Han är också den ende artist jag vet som mer än gärna lånar ut sin mick till en liten tjej i publiken och sedan lyfter upp henne famnen på scenen så att alla kan se henne. Han är också den ende artist som faktiskt tar sig tid till att lära sig mer svenska än "Hej Sverige", utan riktigt långa och (om man kommer från ett annat land) ganska avancerade meningar.
Några kan ha reagerat på när han började låta som en amerikansk pastor och sa att vi skulle bygga ett hus av kärlek, men jag såg inget annat än magi i hans uttalande. Han är en amerikan som älskar sitt land, men som även ser bristerna med det väldigt klart och tydligt. Och när han säger att vi ska ta alla dåliga grejer och göra nåt bra av det så har han givetvis rätt. Jag, som haft en förjävlig början på 2009, hoppas, och tror, verkligen att världen kan bli bra, om vi anstränger oss. Hard times, come again no more, som Brucan sjöng.
Bruce Springsteen har verklgien fattat vad musik handlar om och jag älskar honom för att han upplyser oss med den :D

Men, jag såg ju inte bara Bruce Springsteen (DE SPELADE TWIST & SHOUT, DEN LÅT DE PAJADE GAMLA ULLEVI MED 85!!!!) utan jag var hos Ellen också. Det var fett skönt; när jag är med Ellen är jag den jag vill vara.

"Two hearts are better than one"

Den 4:e juli, Ullevi, 21.00. Ut på scen kommer Bruce Springsten, "The Boss" och Clarence Clemons, "The Big Man". Bruce Springsteen säger "Hej Göteborg! Hur mår ni?" på svenska, med lagom brytning, innan han räknar till fyra tillsammans med E-Street Band och kör igång Born in the USA.
Tre timmar senare är konserten slut och 57 000 människor börjar röra sig mot utgångarna. Jag är en av dem och har precis upplevt en av de bästa, och största, konserten någonsin.

Det var så grymt jävla bra. Alltså, även om jag var jättevarm och blev alldeles matt för att jag hade ätit/druckit för dåligt, så var det helt fantastiskt. Det var som om tiden stod stilla. Det märktes inte att det gick tre timmar, det kändes mer som fyrtio minuter.
Den sista timmen, någon gång efter Badlands, så exploderade Ullevi och när Brucan körde sina extranummer tog jag ur öronpropparna (de behövdes egentligen inte, för volymen var inte särskilt hög) och hoppade. När sista låten, American Land, körde igång greppade jag, Fredric och Niclas tag i varandra och började dansa.
Tidigare så spelade han Atlantic city, som är den låt som fick mig att upptäcka Bruce Springsteen på allvar, och då dog jag lite inombords.
Nästan alla mina favoritlåtar blev spelade, till och med Rosalita, och de låtar jag inte kunde, kunde jag bara stå med slutna ögon och njuta av musiken. Det har jag aldrig upplevt att jag har kunnat göra förut.
Alltså, först när han kom ut på scen så var det ju klart att man ville se honom "på riktigt", men efter det så var det bara musiken som gällde.
Springsteen hämtade även in önskemål från publiken och innan han gjorde det sa han, kanske inte på världens bästa svenska (men han erkände att han hade tränat på det), "Nåågrah oenskemåal?”. Lite senare under kvällen sade han även "Vi elskar er!", vilket såklart gjorde publiken väldigt lycklig.

Bruce Springsteen är The Boss och det finns ingen jag hellre vill se live igen.