Det tog ungefär femtio sidor för mig att komma in i boken, för Phaets berättarröst kändes lite stolpig. Först trodde jag att det berodde på översättningen. men sedan insåg jag att det bara är sån Phaet är. På månen får man lära sig att tänka logiskt, att vetenskap är bland det viktigaste som finns (t.ex. - när en person ska vittna i en rättegång, så får de lägga en hand på Charles Darwins Om arternas uppkomst istället för en bibel) och Phaet tänker alltid efter och analyserar innan hon reagerar. I längden tyckte jag det blev lite väl mycket analyserande, men det tjänar till att visa hur Phaet tänker, så jag vande mig.
Egentligen dröjer det till ungefär mitten av boken innan det börjar hända något, och det är lite för mycket Divergent-varning över Phaets träning i milisen, men det gör egentligen inte så mycket, det är spännande ändå. Dock är det lite för mycket infodumps på sina ställen, medan det på andra känns som att det redigerats lite väl vilt och jag får gå tillbaka och läsa om stycken för att hänga med på vad som händer.
En ojämn debut, men med ett spännande slut, som bådar gott inför kommande böcker. Om ni gillade Hungerspelen och Divergent kan jag definitivt rekommendera den här! Mitt slutbetyg blir alltså lite mittemellan:
Tack och hej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar