(Källa: Wikipedia)
De flesta jag känner som har sett den här har sagt till mig att man måste vara grymt koncentrerad när man ser den, för annars fattar man ingenting. Så jag förberedde mig på att den skulle vara rätt mindfucked (som Ellen så fint uttryckte det), men det var den inte. Om man bara lyssnade på när reglerna förklarades så var resten ganska logiskt (eller, ja, så logiskt som det nu kan bli i en sådan här film).
Storyn är fascinerande, just för att drömmar är något vi inte vet så mycket om; det är en helt outforskad värld och Christopher Nolans take on it är, i brist på annat uttryck, skitbra. Det jag gillade mest med den här filmen är att man skulle kunna prata om den i timmar efteråt, för det finns så mycket att säga; så många teorier att lägga fram (om jag fortfarande hade gått på C4 hade jag förmodligen skrivit en filosofi-uppgift om den).
Jag har länge inte varit ett speciellt stort fan av DiCaprio, men man kan inte se den här filmen utan att erkänna att han är en fantastisk skådespelare. Och detsamma tycker jag gäller för resten av casten också; alla träffar precis rätt.
Inception är, utan tvekan, en av de bästa filmer ja sett på väldigt, väldigt, länge.
